Multimedian

Jag tycker mycket av det som tagits upp i de första kapitlen stämmer mycket bra in på hur jag ser på lärande och hur vi tar till oss kunskap. Jag personligen har alltid tyckt om skolan och nyfiken på att lära mig nya saker. Men som Säljö (2000) skriver så finns det skillnader mellan hur lärande uppfattas och dess villkor. Det är farligt uppfattningar som att barnens studieframgångar är ett facit på deras begåvningsnivå. Barn antas då ha olika begåvningsmöjligheter och olika möjligheter att ta emot kunskap. Detta kan jag hålla med om att barn behöver olika möjligheter att ta emot kunskap, man ska inte stämplas med att ha lägre begåvning när man skulle klara av samma uppgift fast med ett annat upplägg.

Säljö (2000) tar upp skillnader mellan olika länder, två exempel som han tar upp är USA och Japan eftersom de nästan har motsatta synsätt. I USA ser man barnens förmågor/begåvning ligger i deras studieresultat, och detta placerar dem på olika begåvningsnivåer och därmed olika möjligheter att ta till sig kunskap. Om man ska se det lite krasst så säger detta att alla inte kan lära sig och att man anses vara mindre begåvad om man inte når upp till begåvningsnivåerna. I Japan dominerar det en syn på att alla kan lära sig som utgångspunkt. Här uppmärksammar man inte misslyckandet utan vad man kan göra för att barnet ska nå upp till målet.

Detta tycker jag är en mycket bättre taktik, att inte förstora upp misslyckandet. Det kan finnas många faktorer till varför barnet inte når upp till kraven. Som Säljö (2000) skriver så är amerikanska barn mycket mer benägna än japanska barn att se sina studieresultat som facit på deras begåvning. Jag tycker att det är farligt när barn börjar tänka i dessa termer, för de stoppar in dem i olika fack. Jag tror inte att de kan uppnå sin fulla potential när de blir hämmade av ständiga krav på höga studieresultat och den frustration som uppkommer när man inte når fram.

Kan säga av egen erfarenhet att den frustration som uppkommer och känslorna av att man är en idiot kan vara väldigt blockerande. Jag har genom hela min skolgång tampats med matten och jag har gång på gång klandrat mig själv och känt att jag är ett riktigt dumhuvud som inte klara dessa enkla uppgifter, alla andra verkar ju inte ha något problem. Trots detta har jag alltid tyckt om skolan men ansett precis som Säljö (2000) skriver att studieframgången är ett facit på begåvningen.

Jag inser nu när jag blivit äldre att det är så mycket mer än bra studieresultat som är viktigt. Det är vägen dit och det som man lärt sig som är viktigt. Det är av största vikt att man som lärare låter eleverna uppleva och själva kunna skapa sig en bild och förståelse för ämnet. Förståelsen ökar gentemot om läraren bara matar på med information, eleverna lär sig det men får ingen djupare förståelse. Som Säljö (2000) skriver:

”Läraren – eller mer allmänt; den vuxne – antas skapa förutsättningar för utveckling genom att göra det möjligt för barnet att lära, men han eller hon skall inte själv ingripa i läroprocessen, eftersom barnet då enligt citatet ovan inte kan förväntas förstå i egentlig mening.”

Jag tycker att det är intressant när Säljö (2000) tar upp att kunskap inte är en inre kopia av yttervärlden som lagras likt ett fotografi, utan den konstrueras av individen. Detta tycker jag är viktigt för att som individ vill man skapa sig en egen uppfattning om hur saker och ting hänger ihop i relation till varandra. Jag tror som Säljö (2000) skriver att barn lär sig som bäst genom att själva få komma i fysisk kontakt med omvärlden, känna på objekt, kombinera dem och se vad som händer.

Jag tycker att skolan ibland tar allt på för stort allvar, och att yngre och större barn måste få möjligheten att på ett mer avslappnat sätt ta in kunskap. Genom kommunikation med omvärlden och samspel med personer i omgivningen lär vi oss och utvecklas tillsammans med andra människor. Lek är ett bra sätt att lära oss på ett avslappnat sätt.

Dagens upplägg av inlärning ser ut på ett helt annat sätt från hur den har sett ut. Jag tror att dagens globalisering och informationsspridning gör det lättare att få kunskapen till oss men att det inte finns någon status i att kunna hela textstycken utantill, eftersom allt finns att kolla upp en datorskärm bort. Därför kan jag se ett stort skifte i både hur vi lär in viss information och vad information har för värde och varaktighet i vårt minne. Jag skulle nog kunna säga att vi inte har behovet att lära in all kunskap i långtidsminnet idag, flyktig information går snabbt att hitta igen.

Jag tycker att detta ämnet var mycket mer intressant än vad jag trodde först. det är mycket som passar in på hur jag ser på saker och hur jag tror att inlärning fungerar. Jag har här tagit upp det som jag finner mest intressant i de första kapitlen. Vi skulle även komma på en frågeställning tills seminarium.

Hur skulle skolan kunna utvecklas för att kunna fånga upp alla elever och skapa en mer kunskapsfrämjande miljö?