Multimedian

Den grupp som jag var i diskuterade: Lär vi oss bäst utav att experimentera och misslyckas eller utav att härma och kopiera kunskaper?

Vilken av dessa två som ger den bästa inlärningen. Jag som är en förespråkare av Learning by doing tycker att båda har en viss kvalité. Jag tycker om att praktiskt lära in saker och friheten att experimentera. Som jag ser det är detta situationsbaserat, vissa saker lär man in bättre genom att härma och kopiera kunskaper, när kunskapen måste vara exakt likadan, som kanske blir farlig om den inte lärts in på rätt sätt. Men om jag går tillbaka till frågeställningen vad som är bäst måste jag nog säga att det är en balansgång mellan dessa två. Det beror nog på det som jag sa tidigare vilken slags information som ska läras och vilken situations som råder.

Men det som vi pratade mest om var hur man skulle kunna lägga upp den perfekta praktiken. Enligt mig skulle den perfekta praktikplatsen vara där man får utrymme för att misslyckas, och att misslyckade ses som en del av lärandet. Jag menar inte att man strävar efter att misslyckas, men något lär man sig ju på det, GÖR OM GÖR RÄTT. Det ska också finns en handledare som finns där om man behöver lite vägledning. Handledaren ska fungera mer som ett bollplank än lärare. Jag tror att man lär sig bäst genom att få chansen att bolla idéer med någon, diskutera. Handledare ska inte finnas där för att säga till dig vad du ska göra, men ändå finnas där som ett stöd.

Jag tycker att det var skönt att sitta i mindre grupper för att diskutera. Det känns mer som alla kommer fram då och kan säga sin mening. Tror att det kan vara många som känner sig obekväma att diskutera i större grupp. Sedan kan jag känna att när det är i större grupp blir det lätt bara några få som pratar och tar över hela diskussionen och det främjar inte lärandet för oss i grupp. Visst det kan vara underhållande när man ser hur mycket känslor människor går in med, men det slutar oftast med att alla är arga varandra, och hela ämnet har stagnerat.

Jag tycker att det var förundrande att många hade så många olika åsikter över grupparbeten, och hur man bedöms som grupp. Jag tycker att det kan vara kul med grupparbeten om alla i gruppen vill och strävar åt samma mål. Så länge som gruppen är harmonisk och utan konflikter kan jag tycka att grupparbete kan vara ett bra sätt att arbeta på. Men jag tycker att grupparbete på det sättet som vi har arbetat i många av vår kursen kanske inte fungerat klockrent. jag tycker att kurserna borde delas in i mindre arbeten, och inte bara avslutas i ett stort grupparbete. Detta skapar frustration att hela ens personliga betyg ligger i grupprestationen. Så jag kan förstå att folk blev upprörda på seminariet, eftersom betyg är viktigt för oss. Det är som det står i Säljö (2000) att vi bedöms efter våra studieresultat, detta gör att hela grupparbetets situationen bli pressad om alla inte har samma ambitionsnivå, eftersom vi värderar betyg högt.

Fördelarna med grupparbete är att man inte behöver dra hela lasset själv, att man har människor runt omkring sig som kan hjälpa en och ta fram ens bästa sidor. Man kan se det lite som att medlemmarna i gruppen blir "handledare" till varandra. Man kan hjälpa varandra och vara bollplank med idéer. Sedan är det den alltid återkommande frågan hur man ska göra med betygen. Det blir ju ändå ett slags grupparbete hela vägen även om man får individuella uppgifter i slutet. hmm, krångligt det här.

Tycker i allfall att det var ett bra seminarium, och jag hoppas att att nästa blir bra det med.