Litteratur, Kap 4 - 5
Mediering och tänkande
kap 4
I ett sociokulturellt perspektiv är en viktig del vårt samspel med fysiska och språkliga redskap. I det samhälle som vi lever i idag är dessa redskap viktiga för vår vardag. De leder oss och hjälper oss att lösa olika problem. Det är bara att titta sig runt i sin egen lägenhet och räkna alla olika redskap som finns där för att förstå omfånget, och vilken stor del de är i våra liv. Som Säljö (2000, s.74) skriver så lever vi i en värld av bilar, telefoner, kopieringsapparater, radio, tv, datorer. Dessa är alla artefakter som är skapade av oss människor som gör det möjligt för oss att förflytta oss, kommunicera, ta emot och sprida information. Jag tycker det är häftigt att tänka på hur viktiga dessa vardags handlingar är för oss människor. Vi vill kommunicera med andra och vi förstår nog inte riktigt hur liten jorden har blivit i och med alla dessa nya redskap.
Som Säljö (2000, s.74) tar upp så är vi intimt sammanflätade med olika redskap. Som exempel tar han upp en penna och en kalender. Den spar mycket av min tid för jag kan ha koll på alla saker som jag ska göra, och jag helt klar kalla detta för en intim relation. Den hjälper mig komma ihåg det som min mentala kapacitet inte gör.
Något som jag tycker var intressant är att när man ska utveckla artefakter ska man inte enbart se dessa som döda objekt. Det är mycket kunskaper, insikter, konversationer och begrepp som personerna som tillverkat artefakten applicerat på den. Om man ska se det utifrån som Säljö skriver att vi lever i en artificiell verklighet. Genom att vi samspelar och använder dessa artefakter tycker jag också att det bildas en slags artificiell verklighet, eftersom som jag tidigare skrivit skapar en intim relation till dessa objekt. Vi skapar en artificiell värld genom att använda artefakterna och ger med mening.
Ett ”dött” föremål får mening i kombination med att en tänkande individ använder den. Tycker att detta är intressant att något som kan tas som helt onödigt, i rätt händer omvandlas till ett ytterst känsligt redskap. Som tex. Käppen för en blind som Säljö (2000, s.81) tar upp. Denna käpp blir dennes sätt att kommunicera med omvärlden.
”Denna käpp har i sig, och bortom den kompetente användaren, inga intressanta egenskaper. Men ett system som består av en kompetent användare och en käpp kan ett sofistikerat sätt bli delar av ytterst komplexa sociala och intellektuella praktiker.” (Säljö, 2000, s. 81)
Jag tycker att det är intressant att vårt språk har en sådan viktig roll, och som Säljö skriver den mest unika beståndsdelen i mänsklig kunskapsbildning. Språk är dynamiskt och det blir så genom att vi människor är kreativa och anpassningsbara till konkreta sammanhang. Att lära sig kommunicera är att bli en del av en sociokulturell varelse.
Den näst kommande delen tycker jag var svårt att förstå. När man läser boken hittar många intressanta saker som man skulle kunna skriva om. Men jag tycker att det är ett ganska svårt ämne att förstå sig in på djupet. Det är svårt att försöka reflektera över saker som man inte riktigt fattat. Har försökt förstå, men skulle kanske behöva läsa igenom det någon gång till, det kanske ökar förståelsen.
Kommunikation mellan och inom människor
kapitel 5
Detta är enligt mig ett mycket fascinerande område, där människor anpassar sig till olika situationer och kontexter. Vi tar till oss normer och lär oss att agera inom ramen för sociala praktiker. Jag tycker att det är intressant att det ens finns olika sociala praktiker, där man förväntas uppträda på ett visst sätt. Man kan nästan se oss lite som sociala kameleonter, och man kan ju undra om det är för vår egen överlevnad som vi anpassar oss. Vi människor är ju flockdjur och man vill ju vara en del av samhället och med andra människor. Man vill accepteras.
Kommunikation är viktigt och detta är något som vi har fått tänka på i vårt projekt. Som Säljö (2001 s.121) tar upp med hjälp av ett exempel där mammor och barn ska lösa en uppgift. Detta går ut på att en mer kompetent individ stöttar en annan när denne stöter på svårigheter. Detta kan man applicera på vårt projekt där vi som mammorna till barnen får strukturera upp problemet för barnet. Detta är samma sak som i vårt projekt där vi strukturera på 3D för att göra den mer förståelig. Vi gör som Säljö (2001, s. 121) skriver en allmän instruktion där användaren ska försöka göra uppgiften likadan. Jag tycker att detta är intressant ur den vinkel att vi blir bättre/utvecklas i samvaron med andra. Vi kan nå vår fulla potential i gemenskapen med andra. Detta stödjer den sociokulturella synen att man lär tillsammans med andra.
Lärande beskrivs ofta som en passiv process där individen tar in färdig förpackad information, färdigheter och förståelse skriver Säljö (2001, s. 125). I sociokulturellt perspektiv ser man inte kunskap som någon färdigförpackad enhet. Kunskap är mer hur man använder den information som man tagit i ett sammanhang. Även om man har all information så kan man inte se detta som kunskap för du kan ha alla delar men har ingen förståelse för hur de ska användas. Säljös definition på kunskap är något man använder i sitt handlande i vardagen och en resurs med vars hjälp man löser problem, hanterar kommunikativa och praktiska situationer på ändamålsenligt sätt. Kunskap hjälper mig att se ett problem eller en företeelse som något bekant och som något jag tidigare har erfarenhet av. (Säljö, 2001, s. 125)
