Multimedian

Skriftspråk som medierande kunskap

kapitel 7

Det sociokulturella perspektivet syn på lärande säger att sättet att återskapa kunskaper och färdigheter skiljer sig mellan samhällen. Människor utvecklas på olika sätt och skillnaderna väcker varierande behov av kunskaper och färdigheter och på detta sätt utvecklas olika typer av lärande. (Säljö, 2000, s. 157). Jag vill dra paralleller med det ovanstående till vårt Jonah projekt som ska sättas ned i en annan kultur som jag på många sätt skiljer sig från vår. Detta är något som vi måste tänka igenom noga, för vi vill ju att Mercy och hennes kollegor ska lära sig så mycket som möjligt.

Vi skulle ju kunna köra vårt eget race och lägga in så mycket saker som möjligt, och så blir det upp till dem om de vill lära sig det. Men det känns fail, för meningen med detta projektet är ju att de ska lära sig. Så vi måste på något sätt försöka göra tutorialsen på ett så enkelt sätt som möjligt, men ändå ge plats för vidare utveckling för dem som vill mer. Som Säljö (2000, s.157) skriver så är kultur och kognition ömsesidigt konstitutiva. De kulturella redskap som finns i samhället utanför individen måste på något sätt har sina motsvarigheter i individens tänkande och i dennes färdigheter skriver Säljö.

Kapitel 7 handlade mest om skriften vad den har för betydelse för oss. Detta medierade redskap har blivit det som vi använder mest, och tänker minst på. Det har blivit en sådan stor del av vår vardag att det är svårt att tänka sig ett liv utan det. Säljö (2000, s.160) skriver så här: En av svårigheterna med att analysera skriftens roll och betydelse som medierande redskap är, att det nästan är omöjligt för oss att föreställa oss en tillvaro utan skrift.

Världen idag är så kommunikativ och möjligheterna för kommunikation är nästan oändliga. Skriftspråk är dock inte helt enkelt, det innehåller en komplexitet och är därför inte en naturgiven kommunikationsform (Säljö, 2000, s.175). Detta kan göra att det uppkommer en del problem som barn och även äldre människor tampas med, läs och -skrivsvårigheter är relativt vanligt. Som många kanske vet är vi människor ganska snabba med att dela in andra människor i olika fack. Om en människa har svårigheter att lära sig är samhället snabba med att diagnostisera med dyslexi, eller tecken på skada av biomedicinsk/neurologisk natur (Säljö, 2000, s.175). Jag tycker att människor döms för fort efter vad de presterar, och de ges inte den hjälp som de behöver. Det är lättare att ge dem en diagnos för att förklara varför de inte lyckas.

Sammanfattningsvis så handlade kapitel 7 mycket om historia och hur skriftspråket har utvecklats. Det har också tagits upp om vilken makt som kan uppkomma vid användandet av skriftspråk.

Tolkning, komminikation och lärande i skriftspråkskontexter

kapitel 8

Samlingsbetäckningen Literacy innehåller att läsa, producera och använda skrift. Dessa är sociokulturella handlingar som innebär att man använder sig av praktiska och intellektuella tekniker skriver Säljö (2000, s.186). Jag tycker att det var fint som Säljö skriver att texter lever inte i isolering, de ingår i kommunikativa sammanhang där också samtal och andra former av interaktion förekommer. Jag tycker att allt låter så ståtligt när man lägger upp det på det här viset, för om man tänker lite längre är det faktiskt så här det är. Texter ger oss utrymme att ha diskussioner och ta del av andras tankar och idéer.

Sociokulturella perspektivet tycker att man lär sig i kontakt med andra, och texter kan vara ett mycket givande medium i dessa situationer. Det är ingen envägstrafik mellan text och vårt medvetande, det är det som gör detta så spännande. Tolkningsförmågan och hur texterna påverkar vårt tänkande och sättet att lära som Säljö (2000, s.187) skriver tycker jag är mycket fascinerande. Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord, men texter kan med tolkas på många olika sätt.

Lärandets institutionalisering och förhållningssätt till budskap

kap 9

Vilken miljö man befinner sig i är mycket avgörande för hur man lär sig, det tycker i alla fall jag. Som Säljö (2000, s.110) skriver att antagandet att skolan är den kommunikativa miljön , snarare än texten i sig, som skapar förhållningssättet till budskapet och förstå meningen. Skolan ska vara en kommunikativ miljö och den ska främja inlärningen. Då är det inte mer än rätt att man ska försöka anpassa situationen till den där eleverna känner att de kan lära sig som bäst. Tidigare idag under gruppmötet diskuterade vi hur situationen kan påverka lärandet och varför klassrum kan skapa en icke främjande miljö för lärande. Jag tror att det kan vara att läraren står framme vid tavlan och det bildas en slags maktbalans i klassrummet.

Jag kan känna att det skapas en viss press när man är i ett klassrum att det är som Säljö (2000, s.209) skriver att vi måste följa vissa mönster och normer som gäller för att klassrum. Jag tror att detta kan hämma kreativitet och spontanitet inte bara hos elever utan också hos lärare att de måste hålla sig inom vissa ramar. Om man går utanför skolans fyra väggar tror jag att både elever och lärare skulle få en mycket bättre lärprocess för att de på ett friare sätt kan undersöka, diskutera och lära av varandra som är en viktig del utav det sociokulturella perspektivet.

Det finns också i det sociokulturella perspektivet att synen på kommunikation och den roll som den spelar. En sociokulturell tradition betonar samspelet mellan människor som en mekanism för att göra människor delaktiga i de kunskaper som vuxit fram inom en viss verksamhet (Säljö, 2000, s.230). Jag tycker att detta är intressant att man lägger så stor vikt vi den mänskliga interaktionen mellan varandra. De ser väldigt bra ut i teorin, men jag vet inte riktigt hur bra det fungerar i verkligheten. Visst man lär sig alltid saker när man hanar i olika konstellationer av människor som man ska jobba med. I vissa situationer känns det som man inte lärt sig någonting och interaktionen med de andra fungerar inte överhuvudtaget. Men man har säkert lär sig någontig bara att man kanske inte kan se det just vi det tillfället. Jag tror ändå att man utvecklas och lär sig bäst i grupp men det är inte alltid så lätt när viljor drar åt olika håll. Det gäller att bita ihop och läras sig hantera dessa slags situationer, och ta med detta till framtida situationer.

Lärande och nya kommunikativa praktiker

Kapitel 10

Det sista kapitlet i boken kändes som en sammanfattning av det som tidigare tagit upp i boken. Tycker att det var bra att det kom en sammanfattning eftersom jag har haft det svårt med att hänga med tidigare. Tycker att jag skaffat med en bättre förståelse för det nu, eller så har det mognat mer i mitt huvud. Känner mig inte alls lika förvirrad längre. Det känns på något sätt att det sista kapitlet inte alls var skrivet på samma sätt och jag hade mycket lättare att förstå det.

Jag tänker nu ta upp några av ställena som jag fastnade för. Jag tycker att det låter så fint att språket har lärt oss att ta distans till tillvaron, och genom detta skapa egna infallsvinklar och nya perspektiv. Säljö (2000, .s232) skriver också att vi inte är längre är fångar under våra egna sinnesintryck eller beroende av vad vi själva sett och upplevt. Detta ger oss möjligheten att utvecklas som individer och skapa våra egen verkligheter, och genom det som vi tar in utvecklas som individer. Vi sparar sedan det som vi tagit in och för vidare det i kommunikationen med andra människor.

Detta är intressant och som Säljö skriver så är vi inte först individer med ett psyke som påverkas av erfarenheter eller av kulturen. Vår omvärldsuppfattning, referensramar och vår medvetenhet genom kommunikation skapar oss till tänkande och kommunicerande varelser. Man tänker inte att vi människor är varelser som utvecklas på många olika sätt. När man lever i det är det svårt att se förändringar och att det finns så många faktorer som tillsammans skapar de vi är.

Jag tycker om de sista meningarna som avslutar kapitlet. För det är verkligen människorna som gör så att saker får liv och mening, utan denna interaktion skulle alla verktyg vara meingslösa.

”Samtalet mellan den mer kompetente och nybörjaren måste alltid pågå. Och det är också just i interaktionen mellan människor som kunskaper och färdigheter får liv. Möjligtvis är detta den enda tes som håller oavsett vilka redskap som människan utvecklar.”