.
Jag är av generationen som växt upp med mycket teknik runt omkring mig och jag tycker att på senare tid att tekniken har blivit en stor del av mitt lärande. Inte bara för att jag går en teknisk linje i skolan utan också för att teknik har blivit en stor del av mitt liv. Inte minst på grund av den tekniska utvecklingen. Till en början tyckte jag att Säljös bok var svår att förstå, men ju fler gånger man läser igenom kapitlen desto bättre förstår jag. Det känns som det är en bok som måste växa med ett tag för att kunna ta till sig den. Jag kan nog ändå säga att jag tycker om det sociokulturella perspektivet allt mer desto mer jag läser om det.
Jag tycker att denna kursen har varit intressant, även fast jag inte har fatta det fören nu efteråt när all kunskap börjat falla på plats. Jag tror att jag är mer medveten inom lärande området nu. Jag har verktyg som kan hjälpa mig att reflektera och skapa mer användarvänliga produktioner. Jag känner att jag är mer medveten om hur vi lär oss och hur vi fungerar i inlärning med andra människor. Jag har lärt mig att detta är en viktig del, och att det är väldigt intressant.
DAGENS SAMHÄLLE
Det är svårt att inte lära, jag kan säkert säga att jag lär mig något nytt varje dag. Det som jag tycker om men det sociokulturella perspektivet är att fokuset ligger på oss människor, hur vi interagerar med varandra för att få kunskap och hur vi använder olika redskap. Jag tycker att det är intressant hur många saker i vår omvärld som medierar någonting. Det är inget man tänkt på innan, som tex att hur värdefull en käpp blir i en blind människas liv.
I det samhälle som vi lever i dag har det blivit mindre viktigt att memorera saker och läras sig det utantill. Det anses snarare viktigare att vi ska kunna anpassa oss efter situationen och kunna hantera den, till vår hjälp har vi olika redskap både fysiska och språkliga. Dessa medierar tidigare kunskaper som implementerats i redskapet. Uppvuxen under internet revolutionen så får jag mycket kunskap medierad till mig från internet. All denna kunskap kommuniceras/ interageras mellan mig och andra människor. Som Säljö (2000, s. 22) skriver så här; Det är genom kommunikation som sociokulturella resurser skapas, men det är också genom kommunikation som den förs vidare.
Jag tycker om detta stycket för att jag upplever att det verkligen går till så här, och jag är fullkomligt säker att jag själv resonerar så här när jag befinner mig i vissa situationer. För att se detta ur ett lärande perspektiv kan man applicera detta på en situation, där jag tycker att situationen styr läromiljö och hur vi människor uppträder. Skolan är en stor del av våra liv och det är där vi förvärvar mycket kunskap. Men det är ändå utanför skolan som vi i interaktion med andra människor lär oss, kunskap är alltså inte begränsat till en viss miljö (Säljö, 2000, s.12). Kommunikationen som vi använder är det bästa sättet i min mening att förvärva kunskap, det är i gemenskapen med andra som vi kan blomma ut.
Jag har lärt mig att kommunikationen är viktigare än jag förstått innan. Det är inte minst viktigt för att få ett projekt att gå i land. Men det hjälper mig också att utvecklas som människa, att kunna tänka i nya banor. Detta är mycket effektiv när man skall jobba i ett projekt med andra. Genom kommunikation så kan vi som grupp lära av varandra och tillslut ”think outside the box”.
I kapitel 6 så tas det situerade lärandets natur upp, att våra handlingar är situerade i olika sociala praktiker. Jag tycker om detta textstycket som finns i Säljö (2000, s.128); ”Individen handlar med en utgångspunkt i de egna kunskaperna och erfarenheterna och av vad man medvetet och omedvetet uppfattar av vad omgivningen kräver, tillåter eller gör möjligt i en viss verksamhet.” Det som jag har lärt mig den ”hårda” vägen är att alla situationer kan uppfattas på samma sätt runt om i världen. Man måste ha en bra förståelse för hur människor i andra kulturer tänker och uppfattar saker. Vi är färgade av vår kultur i de fysiska och intellektuella redskapen, därför är det viktigt att ha en förståelse för att det kan finnas skillnader (Säljö, 2000 s. 81). Sedan är det så att vi har olika sätt att mediera, och detta ger oss olika perspektiv på ett objekt eller en företeelse. (Säljö, 2000 .s 97).
Definitionen på edutainment är: Edutainment är en kategori av program till datorer och TV-spel som kombinerar lärande med underhållning. (Wikipedia, 2010) Jag tycker om denna formen av lärande för att den ter sig på ett visuellt sätt. Detta är en digitalgren utav lärandeprocesser, och jag tycker att de medierar kunskap på ett mycket bra sätt. I och med interaktionen man kan skapa mot redskapet så uppkommer en mer interaktiv läromiljö, och som jag tidigare skrivit så är kommunikation/interaktion det bästa sättet att förvärva kunskap. Trots att tekniken är ett nytt sätt att mediera kunskap så skriver Säljö (2000, s. 12) att detta inte förändrar lärandet utan bara dess villkor.
Det som jag tycker att dessa edutainment program har som fördel är att det kan motivera användaren på ett helt annat sätt en vad en text kan göra. Jag tycker att motivationen är den viktigaste komponenten vid mitt eget lärande. Som jag skrivit tidigare kan inte människor undvika att lära. Som Säljö (2000, s.28) skriver så frågar han sig vad är det som gör att människor väljer att engagera sig och motivera sig i vissa läroprocesser, medan det kan vara svårt att skapa det engagemanget i andra sammanhang. Det är just därför jag tror att edutainment har övertaget med sin interaktivitet och variation. Med detta menar jag att en edutainment kan innehålla flera olika redskap som medierar kunskap, som gör att det kunskapen kommer i flera olika former som kan hjälpa oss att förstå bättre.
SYN PÅ LÄRANDE
Det som skiljer dessa två män ifrån varandra är att Vygotsky tror att lärande skapas genom kommunikation och interaktion mellan människor, Piaget tycker att det bästa sättet att förvärva kunskap är genom att själv experimentera och skapa sin egen kunskap. Människans intellekt är i fokus skriver Säljö (2000, s. 49) och människans kunskapsbild skapas i samspel med omgivningen. Dessa olika synsätt kan man ha nytta av vid utveckling av olika interaktiva inlärnings sätt. Jag tycker att båda synsätten har en viss charm och man skall inte utesluta den ena för den andre. Jag tror att det hade blivit en bra kombination om man slog ihop dessa två. Förståelsen som man får från interaktion med människor och med omgivningen skulle skapa en kraftfull inlärningsplattform. Jag tycker att det är viktigt att man få uppleva och upptäcka själv, men behöver lite vägledning genom kommunikation med en handledare. Det skall vara en som finns där och hjälper till om man behöver det, och inte säger alla svaren.
PBL – PROBLEMBASERAT LÄRANDE
Under två seminarium fick vi testa på PBL, Problembaserat lärande. Det går ut på att man skall definiera ett problem, resonera kring det och komma på en lösning. Det kan nog vara en bra metod om den görs på ett ordentligt sätt och alla som skall vara med är engagerade. Det är bra att få träna på att tänka kritisk runt en situation eller produkt. Detta gör oss bättre på att sätt oss in i olika perspektiv som hur användaren kommer reagera. Jag tycker att det alltid är bra att titta på en produkt/situation från olika perspektiv. Det utvecklar förmågan att värdera problem och lösningar. Jag kan ännu inte avgöra om jag tycker om denna metoden, eftersom vi inte fick chansen att göra det ordentligt, men jag kan ju självklart se dess fördelar.
SAMMANFATTNING: Mitt eget lärande.
Nu har kursen nått sitt slut, och trots att den har varit bökig vissa delar kan jag ändå se ljusglimtar. Jag vill kunna säga att jag har lärt mig mycket, och jag tycker att många av teorierna i det sociokulturella perspektivet är mycket bra. Jag har lärt mig att dte är vikigt med kommunikation mellan människor för att skapa kunskap. Jag tycker om att arbete individuellt, men jag kan nu ser fördelarna med att göra saker mer i grupp. Det ger oss möjligheter att kunna reflektera på ett bra sätt över vårt projekt och komma på nya lösningar som jag skrev tidigare. I det individuella arbetet måste jag börja lite mer på mig själv som designer, och jag kan nu se det positiva med att ha en grupp som man kan stödja sig emot, och få inspiration ifrån.
Mina svagheter som designer uppkommer när det inte finns någon konkret beställare som man kan luta sig lite emot. Det är svårt att skapa för någon som man inte vet någonting om. Jag tycker inte att jag är en dålig designer men att jag kan låsa mig id vissa situationer som jag känner mig obekväm i. Jag försöker att lite på mig själv och följa min instinkter på vad som skulle kunna bli ett lyckat koncept. Mina styrkor är att jag är duktig på att se helheter, vad som passa in och inte. Jag är också bra på färg och form, så att det blir en fin helhet.
KÄLLFÖRTECKNING
Säljö, Roger (2000) Lärande i praktiken. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag.
