Multimedian

På ignite redovisningen skulle vi följa en modell där det skulle var 20 slides med 15 sek på varje. Jag tycker om detta sättet att redovisa. Först och främst får man sätta sig ned och ta fram kärnan i det som man vill få fram. Jag tycker också att det är bättre för publiken när det är tidsram på presentationen, för att de man kan koncentrera sig bättre när man vet att presentationen är 5 min.

Jag höll vår ignite presentation helt själv, tyckte att det var bäst. Då kan en fokusera på det som ska sägas och inte känna stress över alla ska hålla 15 sek per slide. Lättare att tappa bort sig när man är själv och inte påverkar nästa persons slide. Sedan eliminerar man möjligheten att det ska bli rörigt och osammanhängande om bara en redovisar. När vi satte ihop vår presentation anpassade vi varje slide till 15 sekunder. Jag fick läsa upp det jag skulle säga och så tog vi tiden på det. Vi ville vara säkra på att så mycket som möjligt fick plats.

Jag vet inte riktigt om upplägget på dagen var det bästa, att köra alla presentationer på en rad och ha diskussion efteråt. visst vi diskuterade om projekten men jag tror inte att det blev på den nivån som det var tänkt. Var lite annorlunda att inte få feedback och frågor direkt efter en presentation. Det är ju så våra redovisningar brukar se ut.

 

Vi hade lite funderingar om vi skulle ha en blogg eller forum, men vi fick inte så mycket feedback och frågor på det. Så vi fick helt enkelt resonera fram det själva, och är nu efteråt nöjda med vårt val. Det blev en blogg, men som inte har några bloggposter, den funkar alltså som en vanlig hemsida kan man säga.

 

Men jag tycker att igniten gick bra, och att denna form ska användas oftare. det ger en utmaning till studenterna att hålla sig till det viktiga, och inte lägga tid på onödiga saker. Tycker också att det är bra när en person redovisar, det är bra att få lära sig stå framför en grupp och prata själv. Det ger bra erfarenheter och underlättar ute i arbetsvärlden sen. + pastasalladen var väldigt god!

När man läste på schemat så stod det att vi skulle ha seminarium i livslångt lärande, och att det skulle vara över kapitel 6. Blev lite förvånad eftersom det handlade mycket lite om boken och mer om pbl arbete. Förståd ju att man kunde använda pbl som ett verktyg att när man ska analysera äver kontexter och situtioner, men jag tyckte det var mer krånglig och nästan lite orelevant. Känslan av att jag inte uppfattade så mycket av boken på seminariumet kan ha varit för att allt gick så oerhört snabbt. Man hänger med i kristinas passionerade intresse för pedagogik, men det blev snabbt lite luddigt och man hann inte anteckna något.

Jag tycker att PBL arbetet var en anningens bökigt, när man inte har jobbat med det innan. Det gav tyvärr inte så mycket som jag hade hoppats på, eftersom vi var tidsbegrännsade inom seminariumets tidsram. Det var svårt att ta sig loss från gamla tankemönster och jag tror att det hade varit bättre om vi kunde få lite mer guidning för att uppnå det bästa resultatet.

Det som jag tycker var intressant under det första seminariumet var när vi testa vilka inlärningstilar som passar oss. Jag fick fram ett resultat som jag redan visste att jag hade. Jag är en mycket visuell person och det brukar jag ta till när jag försöker lära in saker. Som ett exempel så håller jag på att lära mig körkortsteori, vägskyltar o.s.v. Jag sitter faktiskt och ritar skyltarna i komination med en förklarande text. Då kommer jag bra ihåg om jag får visuallisera det framför mig på ett papper. 

Som jag sa tidigare tycker inte jag att delarna med pbl-uppgifterna var så bra. Vi borde fått mer vägledning i hur metoden verkligen fungerar. Men jag tror kanske att vi har fått ut någonting av det, om inte en fallande motiviation till att använda pbl. Hade varit mer lärorikt om man hade koplat det till någonting vi hade kunnat relatera till, för nu kändes det bara jobbigt och konstigt.