Jag och min alltid så briljanta otur.
Ni kanske alla känner igen er. Det är enda dagen på veckan då du börjar tidigt, dimman ligger tätt runt öronen på dig när du ger dig av till skolan. Morgontröttheten finns fortfarande påmind i hela kroppen, känslan av att du har spendaret lite får lång tid vid frukostbordet sitter son en klump av stress i halsgropen. Nu när du har som mest bråttom då slår alltid den briljanata oturen till. Alltid lika punktlig och oförutsägbar. Duns, brak, bonk, AJ! sa det när cykeln brachade i backen. Alltid när man har som mest bråttom inträffar de här irriterande incedenterna. Jag ligger där på marken med en öm höft och uppskrapade armbågar och tänker, varför skall detta alltid hända mig? Nu ska jag inte sitta här och bara tycka synd om mig själv. Om man ska se det från den positiva sidan, det hade kunnat gått mycket värre. Så jag hade tur i oturen.
//Over and out.
